Jasar Redzepi

Jag träffade en kille år 2012, en kille som charmade sig in i mitt liv och som jag träffade en hel sommar, en kille vars hjärta jag krossade totalt och inte pratade med alls på två år. Denna kille kom tillbaka in i mitt liv år 2014, var vid min sida hela 2015 när mitt liv höll på att gå under när min morfar gick bort, när alla försvann och hade sitt egna och tänka på så stod han kvar. Han gav mig en underbar nyår när de skulle bli 2016, han sa att han älskade mig 1/2-2016, han gav mig två underbara barn, han friade år 2018 och jag är så glad att denna kille charmade sig in i mitt liv för 6 år sen!


Ni vet när man träffar en människa för första gången och bara lyser upp och man blir helt tom i huvet? I magen flyger minst en miljon fjärilar och hjärtat står still samtidigt som de bankar i 190? Benen viker sig under en, man blir helt knäsvag, blicken kan inte släppa denna personen, det är de vackraste jag någonsin sett!


Min man heter Jasar Redzepi, hela min värld stannade för några sekunder när jag såg honom första gången utanför Mediegymnasiet år 2012. Allt gick i slowmotion och de var som att de bara var vi två i hela universum, en känsla jag aldrig fått förut, en känsla jag absolut inte hade inplanerat i livet, en känsla som kom tillbaka varje gång vi träffades. 

När han sen skrev till mig 2014 så skrattade jag och försökte att ignorera, men gud va hjärtat slog ett extra slag och jag log mer än vad jag hade gjort dom två åren utan han. Han var envis, han fick mig att skratta, han pratade gamla minnen och jag bara log.

Hela 2015 var han där, när jag skulle leka självständig tjej som inte behövde en man, så var han där och uppvaktade mig med kärlek, kärlek jag blivit rädd för och knappt vågade ge mig in på igen då jag inte visste om jag vågade ge mitt hjärta igen till någon. Han var där, han kysste mig på pannan och sa att jag kommer kunna andas igen när min morfar gick bort. Han var där, han stöttade mig när livet bara gick ner och jag grät varje kväll. Han var där, de var alltid han, jag är så glad att han var där!

När jag vaknade i hans rum dagen efter nyår 2015 så visste jag exakt hur jag ville att mitt liv skulle se ut, det var inget snack om saken. Snabbt började vi prata framtid, om vi kunde få barn ja då skulle vi ha minst 3, max 10! Han ville bo i hus, jag sa att vi kan börja med att bo i en lägenhet och sen hus med alla våra små yngel. Han sa att han älskade mig, jag skrattade och fnissade som en liten tolvårig tjej, sa att jag älskade honom också och pussade hans panna. Fyra månader in i vår förhållande plussade jag, nio månader senare kom Naomi, 7 månader efter de plussade jag, nio månader efter de kom Kiara. 

Nu är de 2018, jag ser en framtid där jag ler, en framtid där jag har all kärlek, en framtid med den jag älskar.


Tack Jasar, tack för att du är min


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

♥ mina dagar | kärlek | | Kommentera |

Förslossningshistoria bebis nr2!,,

Får nog lägga en varning här i början att detta, precis som min första förlossning, så är de inte  en så trevlig historia utan väldigt jobbig. Så om ni ska föda snart eller är allmänt nervösa för framtida förlossningar så skriver jag detta ifall ifall så ni är beredda.
 
Den 6e maj kände jag hela dagen egentligen att något var på g. Hade extra ont i kroppen och var väldigt nerstämd och ville helst vara ifred. Klockan 20:00 så började jag få värkar medans jag nattade Naomi, Jasko fick komma in o hjälpa mig natta henne då varje gång jag fick en värk så fick hon inte röra mig för jag spände mig då och de gjorde mer ont. Jaskos mamma tog Naomi för natten ifall ifall vi behövde åka in så hon sov med hans föräldrar.
Jag bestämde mig väldigt snabbt för att jag ville stanna hemma sålänge som möjligt då jag hade värkarbete i två dygn med Naomi så ville jag inte åka till sjukhuset för att bli hemskickad flera gånger. I alla fall så försöka jag sova, men kunde inte pga värkarna så dom blev ganska starka direkt trots att jag tog panodil. Vattnet gick ganska snabbt efter att värkarna hade kommit. Märkte snabbt att nätit inte stod rätt till då vattnet var grönt och förstod att bebis hade bajsat i magen vilket kan tyda på stress så jag ringde förlossningen och blev inskriven runt 00-01 tiden.
Dom bekräfta att bebis hade bajsat i magen, satte en elektrod på hennes huvud då pulsen inte var stabil, jag fick lov att duscha för att hjälpa mina värkar men hade så ont så ville inte sitta i duschen själv så gav upp rättså fort. Sa till Jasko att försöka sova vid 2 tiden för att han skulle orka med när de väl var något då ingen av oss sovit något än. Medans han sov så blev värkarna mer svårhanterliga och jag frågade om smärtstillande. Fick först två ”starka” piller som inte hjälpte ett skit och sen vid 3-4 fick jag lustgas som hjälpte till så min kropp fick slappna av mellan värkarna. 
När klockan närmade sig fem började nog egentligen helvetet. Dom kom in o sa att bebis hjärtljud var dåligt så dom skulle ta blodprov på hennes huvud och de gjorde så ont och de tog lång tid innan dom lyckades för bebis låg långt upp fortfarande. Jasko vaknar mitt i detta, väldigt skönt för mig då jag kände att jag behövde honom. 
Första blodprovet visade bra så dom ville jag skulle upp o röra på mig lite för att få ner henne. Jag testade att vaga vid ett bord, jag satt på en pilatesboll och jag stod böjd i sängen. Allt gjorde ont och jag hade bara lustgas att gå på. Dom kom in igen för blodprov som visade dåligt så Jasko tog av mig mina smycken då dom började prata om kejsarsnitt. De hade knappt gått en halvtimme sen första blodprovet och jag hade jättesvårt att inte skrika när jag fick värkar då dom var väldigt intensiva och att dom samtidigt skulle ta blodprov på bebis så jag hade verktyg där nere gjorde inte saken bättre direkt. 
Direkt efter blodprovet som visade dåligt så tog dom ett nytt för att kolla så de inte var ett falskt negativt, och som tur så var de det så hon mådde fortfarande bra bara att pulsen inte var jämn vilket i efterhand var förståligt.
jag fick ligga en stund till och ha svin ont, dom bytte personal, jag frågade om något annat smärtstillande men fick svaret att dom ville ha mig i värkarbete och jag var inte tillräckligt öppen i vilket fall. Glömde skriva att jag var ca 2-3cm öppen när jag kom in och vid 5 på morgonen var jag 4cm så jag öppnade mig långsamt.
Tiduppfattningen försvann efter 5 för mig då jag hade så ont men dom tog ett fjärde blodprov vilket jag skrek mig igenom, jag bokstavligt talat skrek vid varje värk och hade så ont så jag vägrade andas ett tag, jag hyperventilerade och höll på att få en panikattack pga smärtan som kom vid varje värk. ”Öppen 6cm” för helvete. Man ska vara öppen 10cm och jag låg och skrek av smärta vid 6, hur fan skulle detta gå, tänkte jag. Inget annat hjälpmedel än lustgas fortfarande, minuterna kändes som månader. Blodprov blodprov, snack om kejsarsnitt, Jaskos trygga hand när de var som jobbigast, ingen lyssnade, jag grät utan tårar, skrek att jag hade ont och inte orkade mer! ”Du är bara öppen 6cm Rosanna, de är ett tag till innan du ska föda.” 07.40 fick jag höra dom orden, 07:41 går all personal ur rummet förutom en och Jasko var kvar, 07:42 skriker jag ”NU KOMMER BEBIS”, 07:44 är hon född den 7e maj.
Jag gick från 6-10cm på mindre än en minut och ut kom en till prinsessa! Och denna gången kände jag allt man ”ska” känna när man får upp sitt barn på bröstet. Kärleken, tryggheten, wow-känslan! 
Jag var så jävla där i allt efteråt, och de var superskönt att äntligen känna de. 
Är väldigt glad att hon äntligen är här och på måndag blir hon redan tre veckor!!! Vi har redan hunnit vara på Ikea, picknick i parken och på stranden haha.
Naomi älskar henne så mycket, de är helt underbart att se. 
 
Välkommen till världen Kiara Redzepi <3
 
♥ mina dagar | | Kommentera |

Bebis nummer 2 på jäsning!

God eftermiddag! Här sitter jag än en gång och undrar varför jag ens har kvar min blogg samtidigt som det är en blandning av glädje och hat att gå igenom den och se tillbaka i tiden.
Naomi är snart 11 månader gammal, hon säger katt, pappa, mamma, tack och några andra ord. Hon kan gå några steg när hon väl bestämmer sig för det! Annars är de mest kryp och gång mot möbler och väggar.
Mitt lilla hjärta är fortfarnade en bebis i mina ögon, men trots det ska hon bli storasyster i april/maj! En till liten oplanerad prinsessa som är så välkommen och redan så älskad! Hon ska även få en kusin i mars, min bror och hans tjej har också en liten prinsessa på g! Så hela familjen Malmberg/Redzepi väntar prinsessor.
Vi alla trodde de va en liten pojk som växte i magen på mig eftersom jag inte alls haft samma känslor och känningar som med Naomi! När jag hade Nomnom i magen så mådde jag illa nästan hela graviditeten, jag hade bra järnvärde och jag hade cravings på sallad och halloumiburgare.. Nu mådde jag illa dom 2 första månaderna sen försvann de helt, mitt järnvärde är helt åt pipsvängen så måste äta tillskott, och mina cravings för tillfället är is, chips och färdiga mackor/baguetter som man köper på typ mackar eller matbutiker haha! Men ja alla var helt inställda på att de va en pojke, sen var vi på ultraljud den 4e december och då visade det sig att de var en till prinsessa och jag började böla som en gris, glädjetårar, och kunde inte sluta på typ en halvtimme, visste inte ens själv att jag ville ha en till dotter so bad.. Men det underlättar lite med tanke på alla tjejkläder vi redan har, bland annat.
Nu ska jag bara njuta av denna graviditeten så mycket som möjligt och försöka tränga bort minnena jag har av min första förlossning då den inte var den bästa eller smärtfriaste... Men detta blir säkert jätte bra, har flyttat hem till Jaskos föräldrar igen, då får massa hjälp med Naomi om jag behöver det.
 
Bara en liten kort uppdatering om vad som händer, hade velat bli mer aktiv här just för minnenas skull, men har ingen tid eller ro att sätta mig och skriva, sen är inte fantasin och flödet lika bra som förr, speciellt inte när man har en unge som klättrar på ens rygg och är lite tjurig för hon är trött o de är dags att sova middag!
O btw, vi har skaffat en söt liten orm som heter Strumpan som för tillfället är bosatt hos min syster tills vi hittar eget!
 
 
 
♥ mina dagar | | Kommentera |
Upp