Förslossningshistoria bebis nr2!,,

Får nog lägga en varning här i början att detta, precis som min första förlossning, så är de inte  en så trevlig historia utan väldigt jobbig. Så om ni ska föda snart eller är allmänt nervösa för framtida förlossningar så skriver jag detta ifall ifall så ni är beredda.
 
Den 6e maj kände jag hela dagen egentligen att något var på g. Hade extra ont i kroppen och var väldigt nerstämd och ville helst vara ifred. Klockan 20:00 så började jag få värkar medans jag nattade Naomi, Jasko fick komma in o hjälpa mig natta henne då varje gång jag fick en värk så fick hon inte röra mig för jag spände mig då och de gjorde mer ont. Jaskos mamma tog Naomi för natten ifall ifall vi behövde åka in så hon sov med hans föräldrar.
Jag bestämde mig väldigt snabbt för att jag ville stanna hemma sålänge som möjligt då jag hade värkarbete i två dygn med Naomi så ville jag inte åka till sjukhuset för att bli hemskickad flera gånger. I alla fall så försöka jag sova, men kunde inte pga värkarna så dom blev ganska starka direkt trots att jag tog panodil. Vattnet gick ganska snabbt efter att värkarna hade kommit. Märkte snabbt att nätit inte stod rätt till då vattnet var grönt och förstod att bebis hade bajsat i magen vilket kan tyda på stress så jag ringde förlossningen och blev inskriven runt 00-01 tiden.
Dom bekräfta att bebis hade bajsat i magen, satte en elektrod på hennes huvud då pulsen inte var stabil, jag fick lov att duscha för att hjälpa mina värkar men hade så ont så ville inte sitta i duschen själv så gav upp rättså fort. Sa till Jasko att försöka sova vid 2 tiden för att han skulle orka med när de väl var något då ingen av oss sovit något än. Medans han sov så blev värkarna mer svårhanterliga och jag frågade om smärtstillande. Fick först två ”starka” piller som inte hjälpte ett skit och sen vid 3-4 fick jag lustgas som hjälpte till så min kropp fick slappna av mellan värkarna. 
När klockan närmade sig fem började nog egentligen helvetet. Dom kom in o sa att bebis hjärtljud var dåligt så dom skulle ta blodprov på hennes huvud och de gjorde så ont och de tog lång tid innan dom lyckades för bebis låg långt upp fortfarande. Jasko vaknar mitt i detta, väldigt skönt för mig då jag kände att jag behövde honom. 
Första blodprovet visade bra så dom ville jag skulle upp o röra på mig lite för att få ner henne. Jag testade att vaga vid ett bord, jag satt på en pilatesboll och jag stod böjd i sängen. Allt gjorde ont och jag hade bara lustgas att gå på. Dom kom in igen för blodprov som visade dåligt så Jasko tog av mig mina smycken då dom började prata om kejsarsnitt. De hade knappt gått en halvtimme sen första blodprovet och jag hade jättesvårt att inte skrika när jag fick värkar då dom var väldigt intensiva och att dom samtidigt skulle ta blodprov på bebis så jag hade verktyg där nere gjorde inte saken bättre direkt. 
Direkt efter blodprovet som visade dåligt så tog dom ett nytt för att kolla så de inte var ett falskt negativt, och som tur så var de det så hon mådde fortfarande bra bara att pulsen inte var jämn vilket i efterhand var förståligt.
jag fick ligga en stund till och ha svin ont, dom bytte personal, jag frågade om något annat smärtstillande men fick svaret att dom ville ha mig i värkarbete och jag var inte tillräckligt öppen i vilket fall. Glömde skriva att jag var ca 2-3cm öppen när jag kom in och vid 5 på morgonen var jag 4cm så jag öppnade mig långsamt.
Tiduppfattningen försvann efter 5 för mig då jag hade så ont men dom tog ett fjärde blodprov vilket jag skrek mig igenom, jag bokstavligt talat skrek vid varje värk och hade så ont så jag vägrade andas ett tag, jag hyperventilerade och höll på att få en panikattack pga smärtan som kom vid varje värk. ”Öppen 6cm” för helvete. Man ska vara öppen 10cm och jag låg och skrek av smärta vid 6, hur fan skulle detta gå, tänkte jag. Inget annat hjälpmedel än lustgas fortfarande, minuterna kändes som månader. Blodprov blodprov, snack om kejsarsnitt, Jaskos trygga hand när de var som jobbigast, ingen lyssnade, jag grät utan tårar, skrek att jag hade ont och inte orkade mer! ”Du är bara öppen 6cm Rosanna, de är ett tag till innan du ska föda.” 07.40 fick jag höra dom orden, 07:41 går all personal ur rummet förutom en och Jasko var kvar, 07:42 skriker jag ”NU KOMMER BEBIS”, 07:44 är hon född den 7e maj.
Jag gick från 6-10cm på mindre än en minut och ut kom en till prinsessa! Och denna gången kände jag allt man ”ska” känna när man får upp sitt barn på bröstet. Kärleken, tryggheten, wow-känslan! 
Jag var så jävla där i allt efteråt, och de var superskönt att äntligen känna de. 
Är väldigt glad att hon äntligen är här och på måndag blir hon redan tre veckor!!! Vi har redan hunnit vara på Ikea, picknick i parken och på stranden haha.
Naomi älskar henne så mycket, de är helt underbart att se. 
 
Välkommen till världen Kiara Redzepi <3
 
♥ mina dagar | | Kommentera |

Bebis nummer 2 på jäsning!

God eftermiddag! Här sitter jag än en gång och undrar varför jag ens har kvar min blogg samtidigt som det är en blandning av glädje och hat att gå igenom den och se tillbaka i tiden.
Naomi är snart 11 månader gammal, hon säger katt, pappa, mamma, tack och några andra ord. Hon kan gå några steg när hon väl bestämmer sig för det! Annars är de mest kryp och gång mot möbler och väggar.
Mitt lilla hjärta är fortfarnade en bebis i mina ögon, men trots det ska hon bli storasyster i april/maj! En till liten oplanerad prinsessa som är så välkommen och redan så älskad! Hon ska även få en kusin i mars, min bror och hans tjej har också en liten prinsessa på g! Så hela familjen Malmberg/Redzepi väntar prinsessor.
Vi alla trodde de va en liten pojk som växte i magen på mig eftersom jag inte alls haft samma känslor och känningar som med Naomi! När jag hade Nomnom i magen så mådde jag illa nästan hela graviditeten, jag hade bra järnvärde och jag hade cravings på sallad och halloumiburgare.. Nu mådde jag illa dom 2 första månaderna sen försvann de helt, mitt järnvärde är helt åt pipsvängen så måste äta tillskott, och mina cravings för tillfället är is, chips och färdiga mackor/baguetter som man köper på typ mackar eller matbutiker haha! Men ja alla var helt inställda på att de va en pojke, sen var vi på ultraljud den 4e december och då visade det sig att de var en till prinsessa och jag började böla som en gris, glädjetårar, och kunde inte sluta på typ en halvtimme, visste inte ens själv att jag ville ha en till dotter so bad.. Men det underlättar lite med tanke på alla tjejkläder vi redan har, bland annat.
Nu ska jag bara njuta av denna graviditeten så mycket som möjligt och försöka tränga bort minnena jag har av min första förlossning då den inte var den bästa eller smärtfriaste... Men detta blir säkert jätte bra, har flyttat hem till Jaskos föräldrar igen, då får massa hjälp med Naomi om jag behöver det.
 
Bara en liten kort uppdatering om vad som händer, hade velat bli mer aktiv här just för minnenas skull, men har ingen tid eller ro att sätta mig och skriva, sen är inte fantasin och flödet lika bra som förr, speciellt inte när man har en unge som klättrar på ens rygg och är lite tjurig för hon är trött o de är dags att sova middag!
O btw, vi har skaffat en söt liten orm som heter Strumpan som för tillfället är bosatt hos min syster tills vi hittar eget!
 
 
 
♥ mina dagar | | Kommentera |

Handen på hjärtat.

Behöver skriva detta, behöver komma ihåg detta.
Handen på hjärtat nu Rosanna.
 
Typ tre veckor efter min förlossning så kände jag mig äntligen som en mamma, jag kände mig lycklig över mitt underverk, jag kände endast glädje, jag var så jävla lycklig, jag är så jävla lycklig!
Visst jag har definitivt dagar då jag inte mår bra, när jag fortfarande gråter utan anledning och känner mig nere.
Men det är så sällan att jag kan räkna de på fingrarna!
Ända sen jag börja känna mig som en mamma så känns de inte som jag har så mycket negativt att tänka på, jag har en anledning att vakna alldeles för tidigt på mornarna haha, jag har en perfekt tjej att se växa och jag vill bara ge henne allt de positiva! Jag är livrädd för att hon ska någonsin behöva känna allt de jag har känt i flera år, livrädd är jag verkligen. Men om det skulle vara så, så kommer jag vara där för henne varje steg hon tar. Jag kommer aldrig släppa taget om henne. Jag kommer försöka mitt bästa att förstå vad som hon kanske går igenom med min egen erfarenhet av allt som har med ångest och depression att göra. Men jag håller att tummar och tår för att hon ska fortsätta vara min lyckliga tjej som (efter lite mat) på morgonen ger mig världens leende. Hoppas att hon alltid kommer komma till mig och kunna prata om vad som helst, kommer aldrig se snett på henne eller dömma henne när hon frågar något eller berättar saker för mig. För de är de bästa man kan göra, alltid vara öppet och ärlig med sin mamma. 
Jag vill bara skriva detta som en påminnelse till mig själv dom dagarna jag kanske har det lite tufft, att det just nu bara är tillfälligt, förhoppningsvis kommer jag aldrig hamna i dom groparna igen när jag varken hittar in eller ut från skiten. Jag vill bara vara det bästa för min lilla tjej och jag älskar henne mer än något.
 
 
Mamma kommer alltid finnas där för dig mitt hjärta.
 
 
♥ mina dagar | | Kommentera |
Upp