2015, vafan hände där..

Hejhej!
Nu kanske de blir en till sån lång text, men det är sånt som händer ibland när huvudet inte riktigt kan fokusera på en sak utan tänker på 7 saker samtidigt. Jag hoppas ändå att ni förstår.
 
2015 bestämde jag mig för att jag skulle försöka bli glad.
Försöka göra det till ett skitbra år.
Nyss gjort slut med mitt x, träffade folk som fick mig att må bra, bodde fortfarande hemma, va rättså grovt nere i skiten psykiskt.
De va väldigt mycket av båda sidorna, det blev plus minus noll.
Men helt plötsligt så blev det mer minus, jag grävdes djupare ner under marken, stannade hemma istället för att ta tag i skolan som jag var så glad att jag kom in på. Jag ignorerade dom bra i mitt liv och fokuserade på någon som inte förtjänade min tid.
Jag bråkade mer och mer hemma, kom inte överens, det är sånt som händer när ens humör och temperament är lika, det blir bråk, jag förstår det nu.
Min morfar gick bort, ännu mer anledning att bara ligga hemma, dra ner gardinerna, krama om mitt gosedjur och sätta igång musik.
Fick mitt hjärta krossat gång på gång såfort jag visade för mycket känslor. Tillslut så blev jag känslokall, jag visade inget, jag ville inte ha något tillbaka. Jag förtjäna väl ändå inte kärlek, varför skulle jag göra det.
Jag blev återbetalningskylldig eftersom jag inte gick till skolan, det kom som en chock en dag eftersom jag fått pengar, dom sa inget om att jag inte skulle få dom förrens dom betalat ut hela summan, och det gått så lång tid att jag inte hade dom pengarna kvar. Då ville dom ha tillbaka det. Plus ränta på det, fyfan.
Jag försvann vissa nätter, inte ens min bästa vänn visste vad jag gjorde ibland, inget olagligt såklart, inga dumheter. Eller jo, men inget olagligt.
Jag pausade livet, jag ville ingenting.
 
De bästa jag kunde göra åt min situation hemma var att flytta hem till Hampus, som var snäll nog att ta emot mig och acceptera att jag är förstörd, jag kommer göra så gott jag kan för att hålla rent, köpa mat, inte vara ivägen, osv.
Jag betalar tillbaka på min skuld, de kommer ta tid, men jag har accepterat att det var dumt av mig att skita i skolan, men det blev helt enkelt för mycket när jag inte mådde bra.
De är nu mer än ett år sen min morfar gick bort, jag saknar honom så himla mycket. Men vet också att han slipper allt som var jobbigt, och han får träffa mormor igen.
Jag klarar av att vara själv, jag klarar av att sitta hemma om dagarna, vara ute och gå själv, ha filmmaraton med mig själv, jag får inte ångest av ensamheten längre, och det är nog något av det bästa som har hänt mig.
Jag sa nej till att jag inte förtjäna kärlek. Alla förtjänar att älska och bli älskade tillbaka. Det är fortfarande svårt för att att hantera och acceptera kärleken ibland, men det går framåt.
 
2016, jag är glad att det är din tur att skina nu.
Jag är glad att jag har en pojkvän som älskar mig, jag älskar honom.
Jag har accepterat att jag inte mår bra, det är okej, folk finns ändå, åtminstånde dom som bryr sig, och jag behöver inga fler än dom jag har.
Jag är så glad att det börjat bli ljusare, både i huvet och utomhus, haha! Får mer ork och livslust.
 
Jag säger inte att detta kommer bli ett bra år, jag håller tummarna bara på att det blir bättre än det förra.
För 2015, hejdå, jag kommer inte sakna dig över huvud taget. Du är ett år jag aldrig kommer se tillbaka o se som positivt. Hejdå.
♥ mina dagar | | Kommentera |
Upp