Handen på hjärtat.

Behöver skriva detta, behöver komma ihåg detta.
Handen på hjärtat nu Rosanna.
 
Typ tre veckor efter min förlossning så kände jag mig äntligen som en mamma, jag kände mig lycklig över mitt underverk, jag kände endast glädje, jag var så jävla lycklig, jag är så jävla lycklig!
Visst jag har definitivt dagar då jag inte mår bra, när jag fortfarande gråter utan anledning och känner mig nere.
Men det är så sällan att jag kan räkna de på fingrarna!
Ända sen jag börja känna mig som en mamma så känns de inte som jag har så mycket negativt att tänka på, jag har en anledning att vakna alldeles för tidigt på mornarna haha, jag har en perfekt tjej att se växa och jag vill bara ge henne allt de positiva! Jag är livrädd för att hon ska någonsin behöva känna allt de jag har känt i flera år, livrädd är jag verkligen. Men om det skulle vara så, så kommer jag vara där för henne varje steg hon tar. Jag kommer aldrig släppa taget om henne. Jag kommer försöka mitt bästa att förstå vad som hon kanske går igenom med min egen erfarenhet av allt som har med ångest och depression att göra. Men jag håller att tummar och tår för att hon ska fortsätta vara min lyckliga tjej som (efter lite mat) på morgonen ger mig världens leende. Hoppas att hon alltid kommer komma till mig och kunna prata om vad som helst, kommer aldrig se snett på henne eller dömma henne när hon frågar något eller berättar saker för mig. För de är de bästa man kan göra, alltid vara öppet och ärlig med sin mamma. 
Jag vill bara skriva detta som en påminnelse till mig själv dom dagarna jag kanske har det lite tufft, att det just nu bara är tillfälligt, förhoppningsvis kommer jag aldrig hamna i dom groparna igen när jag varken hittar in eller ut från skiten. Jag vill bara vara det bästa för min lilla tjej och jag älskar henne mer än något.
 
 
Mamma kommer alltid finnas där för dig mitt hjärta.
 
 
♥ mina dagar | |
Upp