Förslossningshistoria bebis nr2!,,

Får nog lägga en varning här i början att detta, precis som min första förlossning, så är de inte  en så trevlig historia utan väldigt jobbig. Så om ni ska föda snart eller är allmänt nervösa för framtida förlossningar så skriver jag detta ifall ifall så ni är beredda.
 
Den 6e maj kände jag hela dagen egentligen att något var på g. Hade extra ont i kroppen och var väldigt nerstämd och ville helst vara ifred. Klockan 20:00 så började jag få värkar medans jag nattade Naomi, Jasko fick komma in o hjälpa mig natta henne då varje gång jag fick en värk så fick hon inte röra mig för jag spände mig då och de gjorde mer ont. Jaskos mamma tog Naomi för natten ifall ifall vi behövde åka in så hon sov med hans föräldrar.
Jag bestämde mig väldigt snabbt för att jag ville stanna hemma sålänge som möjligt då jag hade värkarbete i två dygn med Naomi så ville jag inte åka till sjukhuset för att bli hemskickad flera gånger. I alla fall så försöka jag sova, men kunde inte pga värkarna så dom blev ganska starka direkt trots att jag tog panodil. Vattnet gick ganska snabbt efter att värkarna hade kommit. Märkte snabbt att nätit inte stod rätt till då vattnet var grönt och förstod att bebis hade bajsat i magen vilket kan tyda på stress så jag ringde förlossningen och blev inskriven runt 00-01 tiden.
Dom bekräfta att bebis hade bajsat i magen, satte en elektrod på hennes huvud då pulsen inte var stabil, jag fick lov att duscha för att hjälpa mina värkar men hade så ont så ville inte sitta i duschen själv så gav upp rättså fort. Sa till Jasko att försöka sova vid 2 tiden för att han skulle orka med när de väl var något då ingen av oss sovit något än. Medans han sov så blev värkarna mer svårhanterliga och jag frågade om smärtstillande. Fick först två ”starka” piller som inte hjälpte ett skit och sen vid 3-4 fick jag lustgas som hjälpte till så min kropp fick slappna av mellan värkarna. 
När klockan närmade sig fem började nog egentligen helvetet. Dom kom in o sa att bebis hjärtljud var dåligt så dom skulle ta blodprov på hennes huvud och de gjorde så ont och de tog lång tid innan dom lyckades för bebis låg långt upp fortfarande. Jasko vaknar mitt i detta, väldigt skönt för mig då jag kände att jag behövde honom. 
Första blodprovet visade bra så dom ville jag skulle upp o röra på mig lite för att få ner henne. Jag testade att vaga vid ett bord, jag satt på en pilatesboll och jag stod böjd i sängen. Allt gjorde ont och jag hade bara lustgas att gå på. Dom kom in igen för blodprov som visade dåligt så Jasko tog av mig mina smycken då dom började prata om kejsarsnitt. De hade knappt gått en halvtimme sen första blodprovet och jag hade jättesvårt att inte skrika när jag fick värkar då dom var väldigt intensiva och att dom samtidigt skulle ta blodprov på bebis så jag hade verktyg där nere gjorde inte saken bättre direkt. 
Direkt efter blodprovet som visade dåligt så tog dom ett nytt för att kolla så de inte var ett falskt negativt, och som tur så var de det så hon mådde fortfarande bra bara att pulsen inte var jämn vilket i efterhand var förståligt.
jag fick ligga en stund till och ha svin ont, dom bytte personal, jag frågade om något annat smärtstillande men fick svaret att dom ville ha mig i värkarbete och jag var inte tillräckligt öppen i vilket fall. Glömde skriva att jag var ca 2-3cm öppen när jag kom in och vid 5 på morgonen var jag 4cm så jag öppnade mig långsamt.
Tiduppfattningen försvann efter 5 för mig då jag hade så ont men dom tog ett fjärde blodprov vilket jag skrek mig igenom, jag bokstavligt talat skrek vid varje värk och hade så ont så jag vägrade andas ett tag, jag hyperventilerade och höll på att få en panikattack pga smärtan som kom vid varje värk. ”Öppen 6cm” för helvete. Man ska vara öppen 10cm och jag låg och skrek av smärta vid 6, hur fan skulle detta gå, tänkte jag. Inget annat hjälpmedel än lustgas fortfarande, minuterna kändes som månader. Blodprov blodprov, snack om kejsarsnitt, Jaskos trygga hand när de var som jobbigast, ingen lyssnade, jag grät utan tårar, skrek att jag hade ont och inte orkade mer! ”Du är bara öppen 6cm Rosanna, de är ett tag till innan du ska föda.” 07.40 fick jag höra dom orden, 07:41 går all personal ur rummet förutom en och Jasko var kvar, 07:42 skriker jag ”NU KOMMER BEBIS”, 07:44 är hon född den 7e maj.
Jag gick från 6-10cm på mindre än en minut och ut kom en till prinsessa! Och denna gången kände jag allt man ”ska” känna när man får upp sitt barn på bröstet. Kärleken, tryggheten, wow-känslan! 
Jag var så jävla där i allt efteråt, och de var superskönt att äntligen känna de. 
Är väldigt glad att hon äntligen är här och på måndag blir hon redan tre veckor!!! Vi har redan hunnit vara på Ikea, picknick i parken och på stranden haha.
Naomi älskar henne så mycket, de är helt underbart att se. 
 
Välkommen till världen Kiara Redzepi <3
 
♥ mina dagar | |
Upp